amacord

Det här med bloggande blev inte vad jag trodde. Har läst runt och insett att man ska visst skriva lite varje dag. Okej jag tänker göra det när jag har lust och känner för att skriva av mig .
Just nu känns allt bara som det snurrar och jag står mitt i och undrar hur och var jag ska vara .
På jobbet är alla mer eller mindre out of order och jag vet inte.... gömmer mig i källaren med mina juveler.
Sen ska vi visst flytta och det längtar jag verkligen till men........
Det är inte lätt att lämna heller, här har alla barnen växt upp så det är många minnen som har gömts och glömts i väggar och förråd . När vi hade bestämt oss så tog jag fart med buller och bång och börja rensa kändes så kul och nyttigt men ju djupar in i förrådet jag kom ju svårare blev det. Så mycket saker och vad kastar man och vad sparar man.
24 år kastar man inte i en handvändning ;
Fridas första dockvagn och docka
Jonathans He- man (stavas de så minns inte )
Sebastians alla warhammar
Ja listan kan bli oändlig och att inte förglömma Bo och mina leksaker,mormors gamla dockkläder, böcker ,brev, osv.
Får nog bli att hyra ett extra förråd tills jag är mogen. Har redan funderingar på att gå ut i garaget och se vad jag har  kastat .
Så blev det inget mer röjande tackvare att farmors bästa kom och lät oss ha en underbar helg. Den ungen gör en verkligen lycklig trots blöta pussar kl.6 på morgonen. Sen att se Bosse så himla glad, han njuter verkligen, världens bästa farfar. Minns då tiden när han och Frida i stort sätt levde ensam när hon var i Filippas ålder och jag pluggade.
Vi hade en underbar helg och många kort togs mer eller mindre bra.