Tänk att jag hitta en bok som stämde in lite med mina tankegångar just nu.
Kajsa Ingermarsson Drömliv - Lycklig på riktig upptäckte dock att det är svårt att lyssna på den här sortens böcker hinner inte stanna upp och reflektera.
Varför stämmer det då med mina tankar just nu? Jo i mitt nedgågna jag med förkylning och för mycket annat funderade jag mycket på det här med vad man gör och hur man själv kan påverka det som händer. Kajsa prata om "lyckan som livet " att lycka inte är den korta euforiska känslan utan ett tillstånd som ska var ständigt.Finns det lyckliga människor ? Hon ger olika tips och tankegångar kring detta.
Jag kom då och tänka på våra somrar i Italien då lyckan är fullständig. Trots att det kan regna flera veckor och t.o.m. snöa ingen bil, tv ,internet och inget shoppande bara vara.Finns ingenstans som jag känner sådan harmoni med mig själv och dom runt omkring mig. Ibland känns det som om man måste försvara att det är så
-klart att det måste vara kul och åka till dottern..
- jag du har ju sommarlov ...
- du är ju på semester utan måsten
Ja just det vilka MÅSTEN är inte det något som jag har satt upp själv . Jag ska ta mig fan ta en ordentlig funderare på mitt liv inte familj den är det bästa man kan få inte heller arbetet ,pengarna osv utan mig själv hur lever jag mitt liv . Kan jag göra annorlunda. Jag hoppas att hitta något som kan få mig mer i balans.

Så närmar sig slutet av sportlovet. Så mycket sportande har det väl inte blivit för min del. Dagarna har rusat iväg.
Har varit i Eskilstuna hos mor som innebär mycket prat från henne och lyssnande från mitt. Många repriser blir det och besvikelser över vad livet gav och inte ger. Trots att min mor inte är lastgammal  (75år) så har hon i mycket slutat att leva sen min far gick bort,känns bittert och svårt. Vet inte hur jag ska ställa mig, ska jag slå näven i bordet och skrika LEV....??
Det hela är att hon lever sitt liv med radio, tv och då jag kommer dit. Hon har alltid en gedigen lista över vad som ska göras  men som alltid slutar med att "det gör vi när du kommer nästa gång".För då måste jag ju snart komma igen och det snart helst igår.
Vi eller rättare sagt jag hade tur att det fanns OS som bröt .
Dagarna går som sagt iallafall fort och onsdagen förgylldes av ett Filippa besök som glade både  gamla mor och farmor. Hon är helt underbar. Åt som sin far och vi andra ,laga god mat är något min mor kan.
Saknar verkligen att inte mitt älskade barbarn bor närmare så man kan träffas oftare för jag tror att det är vad jag behöver för att få kraft just nu.
Så det är det bara att bita i de sista dagar som ska användas till städande och omdömesskrivande.
Kanske jag kan ta hjälp av Filippa som fick ett "städkit "av mig .... kommenterar detta mer imorgon .

Vilken skitlördag det blev.
Snöovädret satte stopp för Filippas besök och som inte det skulle räcka ligger mannen nerbäddad. Sjuk och då menar jag sjuk blev riktigt orolig imorse när han svimma av .
Känns som det här året inte är med oss. Kan ju inte skylla allt på snön och vintern men mycket är det nog. Våren känns väldigt avlägsen.
Idag är det Filippos födelsedag och vad gärna jag skulle vilja vara där just nu. Tom Rebl party som man trots vipbiljett inte heller kan deltaga i .
Surt surt blir att gömma sig under täcket och deppa

Gjorde det igen.Trots att det är det som jag påpekar för mina elever hela tiden läs innan du lämnar in eller lägger ut något. Förlåt mina felstavningar har inte lärt mig att redigera i efterhand ännu men det kanske kommer. Så kan det gå när fingrarna är snabbare än huvudet.

Blir bara en liten tanke idag. Med tanke på mitt inlägg härom veckan om våra ungdomars leende .
Hjälp mig snälla Kalla hur gör du för att le och var finner du orken att lyckas.
Varför blir inte du trött och ger upp?
När mina elever inte ens orka komma upp ur sängen. 
Mitt huvud är fullt av tankar vad vi gör eller rättare sagt inte gör i skolan för att våra elever ska lyckas.
Slutar iallafall med att Kalla ger mig  tro på att den kan gå.
Ditt leende och pigga ögon där ser man glädjen och viljan.
Med eller utan guld du är bäst!!
Lotta

Känner att mycket just nu kretsar kring att bara orka. Många som jag talar med försöker att bara överleva just nu. Vi har väl haft vintrar förr med snö och kallt. Har det hänt något med oss?  Det kanske inte är vår jord som har tagit skada av den globala uppvärmningen utan vi människor, våra inre termostater har ställt om sig på något sätt. Visst finns det dom som njuter och pratar om det vackra och ljuset osv... men jag har ta mig f** svårt att se något av det just nu.
Promenaderna på kvällarna blir tunga och känns oändliga ibland känns det som om man bara skulle vilja lägga sig ner i "svartabacken" ..man bara inte orkar sista biten.
Just nu lyssnar jag som tur är på Helena von Zweigbergks bok
Sånt man bara säger
en härlig bok som man ofta känner igen sig i. För tänk vad mycket vi bara säger utan att tänka vad orden innebär eller för med sig. Ibland skulle vi nog vara mer rädda om vad vi gör med våra ord både i skrift och tal.

Jag skulle bara vilja ha en liten liten strimma vår en kort stund med ett glatt skratt . Det kanske blir så när jag kommer till Italien om sådär en 29 dagar

Blev ingen italienska ikväll heller. Motivation noll. Känner mest för att gömma mig .
Blev trots allt en trevlig promenad med nyblivna fru Brant och lite allmänt pladder så himla skönt och opretentiöst.
Sen en tur på motioncykeln medans folk moffa i sig trerätters "Hemma hos mig".Kände mig ganska så nyttig trots att jag efteråt rusa ut i köket och sluka tre rutor choklad men något ska jag väl ha och cykla bort .

Annars kanske det här kan vara ett alternativ .




det var svårt idag med orden får bli mer någon annan dag ....
kram Lotta

Så satt vi där en urtråkigt snöig februarikväll och gnällde som vanligt
med bilder av längtar
Tänk så många gånger vi har sagt:
-Nu sticker vi!!
men alltid har måste kolla det och det först kommit upp.
Men nu gjorde vi inte det vi bara beställde
MILANO ITALY den 11 mars kommer vi .



Det är bara så synd att tiden går så långsamt ibland
men den som väntar på något gott vänta aldrig........

Lyckliga
Lotta

Idag har mina tankar snurrat mycket kring familjen och livet. Tror det beror på att jag blev påmind om det hela när jag insåg att min lillebror också hamnat på tillbakavägen, han fyller 50 år idag.
Har jag gjort de rätta valen var det så här det skulle se ut. Är jag inte bara fortfarande den där storasystern som ska ställa allt till rätta så alla blir nöjda . Som inte kunde säga nej när jag kom hem från skolan  och ville vara med kompisar, när ett par vädjande ögon titta och sa
- Vavva ja mä!!! och mamma som sa att han har tjatat hela dagen och väntat på att jag skulle komma hem.Visst fick han följa med trots kompisarnas suckar
Mina egna barn har varit lika de har hängt med på allt från politiska-, fack- ,personal-föräldrar-möten you name it har varit lite av en apmamma. Trots detta har det växt upp till otroligt självständiga ugnar som vet vad de vill och dessutom långt från mig ... som ibland känns lite trist.
Även bror min lyckades släppa taget (skämt) tom så långt så han tar familjen och sticker  till Thailand utan mig på födelsedagen =( .Nej då det unnar jag han verkligen.
Nu tillbaks till mina val eller icke val ,jag tror att livet visar den väg vi ska gå trots att vi ibland tror att vi väljer. Jag kommer alltid vara den som "bryr sig" trots att jag sagt så många gånger att ..........
Jag vet iallafall att jag valde eller om det nu var han som valde mig världens bästa man och vän och vi har fått de bästa barnen m. familjer man kan önska sig.
Så shit ifall det snöar och är kallt och jag är förkyld .
..och inte är i Thailand ,
Jag har det BÄST !!!
kram Lotta

Var med en obestämd känsla jag vaknade imorse.
Var jag tillräkligt sjuk/frisk för arbete? Hade den sedvanliga söndagsångesten igår kväll men dubbelt upp då jag inte kunde besluta mig om jag skulle lyssna på kroppen eller huvudet .Och vad gjorde jag då ,jo duktiga flickan (läs tanten) gick till skolan med bomull i hela huvudet och en kropp som inte riktigt orka . Men vadå jag ska bara stanna en liten stund och fixa så några kan ta mina
(mina ??= skolans ,föräldrarnas, när ska jag lära mig detta)
kära elever så dom vet var dom ska vara och göra. Det hela sluta med att jag åkte ifrån skolan kl . 16.00 och hann dessutom med ett samtal med chefen om min arbetssituation som gav ??????
Jag vet jag ska inte klaga man kan säga stopp och nej , det finns fler än jag. Men när t.o.m sonen som vikarierar på skolan får frågan av mig om han kan ta mina elever svara
-Nej,tack !
trots att han tyckte att gamla mor såg sliten och sjuk ut . Vem ska då ta hand om dom.
Så nu sitter jag här helt slut och undrar över morgondagen är jag så pass pigg så jag fixar det eller .....
Detta får mig att tänka på Alain De Botton som var med i Skavlan senast. En helt fanatastik person med som många tänkvärda ord.
" Är vi våra arbeten eller är det ett ont måste. Bedöms vi utifrån vad vi arbetar med eller vem vi är. Måste vi trivas och vara lyckliga på våra arbeten är det inte för lönen vi är där"
Ja mycket sa han och mycket att fundera kring. Ska försöka läsa hans bok

The Pleasures and Sorrows of Work

trots att den är på engelska .
Ja och jag vet italienskan börja ikväll men där var valet lätt SJUK har inte gjort läxan =(
Och ett liten förtydligande av bloggens namn, skulle ha varit amarcord men funkade inte, så jag gjorde en egen Filliniano av ordet som har betydelsen "minnas med längtan"
Kram på er
Lotta